Kokossocker

image

Jag hittade detta kokossocker från Renée Voltaire på ICA Maxi då vi var i Umeå förra veckan. Det tillverkas av nektaren från kokosblomman som får torka och sedan mals.

image

Det smakar fylligt och sött med en smak av kola och jag har har använt det istället för vanligt råsocker och 1 krm. räcker om man t.ex. strör över medelhavsyoughurt eller dylikt då det avger mycket av både sötma och smak. :)

En fullpoängare!

Lycka, hälsa & välgång!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Vinnaren

image

Tack alla ni som var med och tävlade om änglaörhängena från Nemetona Art!

En vinnare är nu framlottad och det blev Johanna – GRATTIS! Maila din adress så skickar vi de till dig!

Lycka, hälsa & välgång!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Ture…jag menar LEON Sventon!

I torsdags då vi var i Umeå hade moster & morbror bakat semlor. Vem tror ni njöt? Nix, jag var faktiskt inte ens sugen, men kolla Leon;

image

image

image

image

Har ni smakat någon semla än?


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Sista chansen!

image

Ni har även idag på er att tävla om en träklocka från We Wood.
Imorgonbitti drar jag vinnarna både här och på Facebook.

Klicka här för att tävla!

Lycka, hälsa & välgång!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

15 kg. kvar – till att börja med.

- sedan återstår 12 till! ;)

image

Jag valde i fredags att helt lägga av med LCHF. Det gav inte det resultat jag hoppats på och går egentligen emot mina tankar kring en sund kosthållning. Jag har på 4 veckor gått ner lite drygt 3 kg. och då jag gjorde min massiva viktresa för 5 år sedan och gick ner 41 kg. gick jag ner mer än jag gjort nu, genom att äta på mitt sätt.

Jag har svårt att äta mycket fett, i min indoktrinerade hjärna är det inte förenligt med viktnedgång och inget jag heller tycker om att äta, jag har därför säkert inte ätit tillräckligt med fett. Att vara vegetarian och äta våra kalorifattiga köttalternativ gör dessutom att man måste äta mer av det (vilket töjer ut magsäcken istället för att förminska den, vilket är vad jag vill uppnå) och de feta tillbehören. En bit entrecôte eller filé innehåller mer fett i sig själ än en sojabaserad snitzel. Att då äta typ 1 dl. bearnaisesås till för att komma upp i någon sorts fullvärdig fettnivå och då jag blir äcklad av så mycket fett klarar jag inte det och äter för lite fett för att uppnå bra förbränning.

Ångrar jag månaden med LCHF? Oh nej! Jag har helt blivit kvitt mitt sockersug, jag har gått ner 3 kg. och jag har insett att Malin alltid vet bäst! ;) Ha, ha!

För mig är det galet, om än kanske logiskt, att inte äta mycket att det vi kan ta tillvara från naturen om man vill hålla en bra, jämn vikt och hålla sig stark och frisk! Jag har saknat frukt (eftersom jag valde att inte äta det) så till den grad att jag började gråta lite lätt då jag satte tänderna i ett äpple i fredags!

Hur ska jag då göra för att gå vidare? Precis som förra viktresan tänker jag;

- minska på portionerna

- tugga noggrannare

- lyssna in när jag känner mig mätt och direkt sluta äta då

- byta ut komhydraterna mot långsamma (bulgur, sötpotatis, surged och fullkorn)

image

- äta en frukt när andra fikar (fortfarande INGET fika men nu är det OK att bjuda på smoothies & fruktsallad igen)

image

- njuta av min ruta choklad och en kopp té varje kväll

image

- fylla upp portionerna med rårivna morötter, kokt broccoli/blomkål, mer sallad osv.

- fortsätta att helt undvika lightskiten som marknadsförs som bra i butikerna

- hålla igång träningen som hunnit bli en vana för mig under januarimånad

Jag är dock inte rädd för att äta fett, det har jag aldrig varit, och LCHF visade att min mage mår bättre av att inte äta så mycket fett ihop med kohydrater utan hellre var för sig – det kommer jag att fortsätta bära med mig.

Detta känns bättre än något annat och jag skulle bli glad om de 15 jag viml gå ner nu ryker innan vår tjejhelg…vi får se! Peppad är jag i alla fall – och fruktsugen! ;)

image


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Söndagsfunderingar

Åh så fina ni är! Tack för alla kommentarer, mail och SMS igår – jag blir alldeles rörd!

Igår medan ni var sysselsatta här tackade jag min lyckliga stjärna för möjligheten att kunna förinställa inlägg och röjde och rensade här hemma! Gud, det blev 5 stora sopsäckar till Second Hand, en självscanningskasse till vänner och 2 sopsäckar till tippen! Så. Himla. Skönt! Vi har faktiskt varit duktiga på att ta itu med utrensning efter vsrje renoveringsmoment och då är vi helt hänsynslösa, t.ex mina sjalar; det är något jag alltid köpt i Second Handbutiker och på loppisar och dylikt. Det har blivit en del med åren och eftersom jag bär sjalar VARJE dag har folk också ofta gett mig de i present. Av ett femtiotal har jag 9 kvar nu. :D

Idag ska vi fortsätta här hemma, vi ska städa på det som ska bli loft och Johans ateljé i biblioteket eftersom det kommer en snickare i veckan och färdigställer de moment vi inte kan. Jag siktar på ett yogapass och Johan ska springa med hundarna.

Vad funderar ni på idag?

Förresten, gårdagens träning blev Pilates. :)

Lycka, hälsa & välgång!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Ni är fantastiska!

Det är otroligt hur roligt dessa 4 gångna år varit – och allt tack vare er! Ert pepp, ert stöd, er konstruktiva kritik och era önskemål; allt har fått oss att förändras och växa och förhoppningsvis förbättrats.

Alla mail som varje dag kommer från er läsare är så roliga att bita tag i, att få svara på era kommentarer ger mig en inblick i ert liv och vilka ni är fast jag inte hinner läsa alla era bloggar och det faktum att bloggandet gett mig så oerhört många fina vänner, uppdrag och kanske potentiella jobb. Allt är fabulöst otroligt! :D

Och Anna, mitt fina gutefår, som tillsammans med sin make blivit en av mina allra närmaste och förtrogna – en av mina allra bästa vänner. Tänk om inte du hade hittat vår blogg?

Nu laddar vi för ännu ett nytt år, det femte i ordningen, men först; en god natts, välförtjänt, sömn!

Hoppas vi ses imorgon igen!

Kramalin


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Mest besökta; Vilka är vi?

Nu är det exakt en timme kvar att tävla om de fina örhängena i form av änglavingar av återvunnet silver från Nemetona Art. Klicka här för att tävla!

image

Ni är oerhört många som velat lära känna oss lite bättre genom att kolla in vår Vilka är vi-sida. Det är vår mest besökta sida förutom Hem-sidan som är vår ‘startsida’ så hör kommer den igen.

Ekonördarna på Lyckobacken startade sin bloggresa med Ekoblogg i början på 2008. I augusti 2010 bytte vi portal, köpte domänrättigheterna till lyckobacken.se, patentsökte Lyckobacken för bl.a. bloggande hos Patent- och registreringsverket och hamnade här!

Vi är inga mindre än mamma Malin, pappa Johan, sonen Leon 3 år, dottern Luna som föddes på påskafton 2011, de två whippethanarna Lotus och Tofu och en del små-tomtar och andra naturväsen som verkar ha bestämt sig för att ta del av vårt liv.

Vi har figurerat i diverse medier, såsom tryckt press och även som sommargäster i radio, och på webben uppmärksammas vår välbesökta blogg titt som tätt. Vi har erhållit fina utmärkelser, priser och nomineringar för vår blogg och det är vi såklart oerhört tacksamma över!

Är du nyfiken på att läsa mer, kika in i kategorin ‘I rampljuset’.

Malin är även en publicerad krönikör och hjälper företag med att skriva pressreleaser, företags- och produktinfo mm.

I maj 2009 lämnade vi en charmig liten lägenhet på 37 m² mitt inne i centrala Örnsköldsvik för att flytta till en by lite nordväst om stan till en gammal byskola med byggår 1887 på 300 m². Kontrasterna till trots, eller tack vare dem, så har vi funnit vårt paradis på jorden.

Välkomna att följa vår resa på Lyckobacken – platsen vid regnbågens slut!

För att lära känna oss ytterligare, ta ett djupt andetag och känn Er välkomna att läsa nedan. De fina och väldigt verklighetstrogna bilderna på oss har Anna Grundberg (som för övrigt syr otroligt snygga ekomössor under namnet bAGus ) gjort!

Bloggen sköts av vår eminente webbmaster Henrik ! ♥

image

Malin – nyligen fyllda 30 men identifierar sig inte med åldern som endast är en siffra. Är den som står för 95 % av alla inlägg på bloggen och har gjort så sedan starten. En skärpt blondin (eko-blekt såklart!) med flera tatueringar. Utbildad förskole- och tidigarelärare men hoppas kunna försöja sig på att skriva på sikt. Är en riktig wannabe-hemmfru som drömmer om långkok och surdegsbröd med barnhänder som kladdar på förkläden. Är i nuläget hemma länge med barnen och lever livet. och pysselbordet tillsammans med ekoprinsen.

I samband med bloggstarten 2008 lades sminket på hyllan och ligger fortfarande där. Ja, det går att vara gäst på bröllop, fira jämna födelsedagar, namngivningsceremonier och figurera i media utan smink. Om man vill förstås!

Är lika kurvig som en slingrande, norsk bergsväg och försöker ständigt råda bot på det med yoga, Pilates, promenader och positivt tänkande. Har dock ett vältränat, mentalt inre som väger upp det yttre!

Slukar böcker som om varje en var den sista hon fick läsa och varvar andligt utvecklande böcker (Dalai lama, Eckhart Tolle, Rhonda Byrne, Paulo Coelho) med regelrätt chicklitt som t.ex. Marian Keyes eller Sheila O’Flannagan eller deckare av Roslund & Hellström, Mari Jungstedt och Camilla Läckberg. Kommer på sikt att ta itu med bokcirkeln ‘Lyckobackens Litterata Vänner’…då tid finns. Den är i alla fall uppstartad på planeringsstadiet. Passionen för böcker och det skrivna ordet har funnits sedan barnsben och drömmen om att kunna livnära sig på skrivandet är djupt rotad. Just nu är två böcker på gång efter ideliga påtryckningar från bloggläsarna, kanske är någon av de vägen in?

image

Johan – har passerat 30 sedan ett par år och njuter av den visdom åldern för med sig. Jobbar inom familjeföretaget som en drivande VD med utvecklande idéer. Njöt av ett ½ års pappaledighet hösten 2010 och bjöd sonen Leon på alltifrån egentillverkning av havremjölk, svamp- och bärplockning, snickring och bakning. Tiden går för fort då man njuter av varje sekund! ♥

Gillar att arbeta fysiskt och tar hellre en cykeltur runt sjön i byn än svettas på ett gym. Arbetar även fysiskt med djup koncentration då det pillriga arbetet i att måla tennfigurer tar vid på kvällarna. Detta är en hobby han burit med sig sedan tidiga tonår och förmodligen aldrig kommer att släppa. Har en fd. pingiskarriär i bagaget och även ett grönt kort i golf med ett medel-handicap. Dock praktiseras ingen av sporterna idag. Ett annat stort intresse, förutom det uppenbara med familj och hus, är musik i alla dess former. Spelar lika gärna klassiska stycken själv på piano som lyssnar till hårdrock på osunt hög volym då han är ensam i bilen.

Är cirkelledare för en studiecirkel med andligt innehåll och har under många, många år intresserat sig för saker som kanske passerar många andra förbi. Har en tendens att minnas mycket av det han läser och diskuterar ofta, och gärna, dessa saker med likatänkande frun.

Det stora lantköket på Lyckobacken bebos ofta av denna ekofamilj som både lagar mat och bakar. Familjen är vegetarianer sedan över ett decennium och nu tar en ny era vid då även barnen på Lyckobacken ska haka på tänket! Egenrullade praliner, krämig chokladtryffel eller kladdkaka med mintkrokant är bara några av de chokladiga verk som ofta svängs ihop som avrundning på en middagsbjudning och självklart får Ni läsare ta del av alla recept. Té, förutom choklad, är en stor passion som bör drickas i en på tok för stor kopp och med ett stilla sinne, då smakar den allra godast! Både mamman och pappan är helnykterister av solidariska- och hälsomässiga skäl.

image

Sonen Leon föddes 2 månader prematurt hösten 2008 men har visat sedan födsloögonblicket att han i sig är en stark kille som klarar det mesta. Kärnfrisk från dag ett, uppvuxen på endast vegetarisk mat och i all den mån det finns –ekologisk. Gillar Barbapapa och Petsson & Findus, att läsa böcker, träffa folk, kramas & pussas, morgonbusa i mammas och pappas säng, bygga med lego, sin lekstuga Lillebo, sandlådan och han fullkomligt ÄLSKAR sina vovvar och lillasyster. Askar ur pelletskaminen och ska vara med och göra upp eld i spisen, tvätta i tvättstugan eller laga mat. Familjens lilla hjälpreda har ni här! Är man dessutom uppvuxen på landet med traktorer runt knutarna spelar det ingen roll att mamman jobbar med genus och att man har rosa kläder; man gillar traktorer, lastbilar och oumbärliga grannen G med familj ändå!

image

Luna som ‘Kringlan’ visade sig vara är ännu ett mirakel! Det är en ynnest att få uppleva den utveckling som de små liven gör dagligen och att som förälder både uppleva hur man kan älska någon till lika mycket som sitt första barn är en chock lika stor som den kärlek man känner då man ser hur syskonen interagerar med varandra. Våra barn är vårt liv –utan tvekan! Yngsta damen i familjen är en lugn och harmonisk donna som dock kan ladda ur rejält då det väl behövs – då det smäller, ja då vill man fly fältet för då skulle hon kunna bli den fjärde tenoren! Lycklig och imponeras över allt som storebror gör, han är utan tvekan den stora idolen!

image

Tofu till vänster i bild och Lotus till höger.

Lotus, 6 år, och Tofu, 2 år, är båda hanar av rasen whippet. Precis som alla vinthundar är de galet snabba och då de sätter iväg efter favoritbollen på vår 3 500 m² stora, inhängnade tomt är det inte mycket som stoppar dem. De är otroligt fina med varandra och charmigt oborstade eller fullständigt ouppfostrade – det beror lite på vem man frågar. De snällaste vovvarna är de i alla fall, det är det ingen som säger emot, och Leon är deras favorit!

Varför har vi då utnämnt oss själva till ekonördar och varför sitter just Du och läser om vårt liv? Ja, det började helt enkelt med att vi tog tag i vårt liv för ett par år sedan. Vi gjorde radikala förändringar, om än på succesiv basis, och tänkte att vi kanske skulle bli mer sporrade att hålla oss till dem om vi startade en blogg om det. Här är resultatet! Fler och fler läsare hittade till oss och fler och fler intressanta saker tog vid och nu kan vi inte tänka oss vara utan bloggen. Vi har många sprudlande idéer som vi hoppas kunna förverkliga och vi är otroligt glada över alla våra underbara läsare som valt att ta del av vårt försök till en ekologisk vardag – utan Er vore bloggen ingenting!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Favorit i repris; Vegetarisk smörgåstårta

Många har sökt på ‘vegetarisk smörgåstårta’ och hittat till oss tack vare denna smarriga munsbit (eller snarare kanske ‘mumsbit’) min mamma först bjöd på en midsommar.

Publicerad fredag 30 juli 2010 05:54.

Tänkte bjuda på ett recept på en riktigt god smörgåstårta som kommer från Malins mamma. Den gör succé när man än bjuder på den, till och med ”inbitna köttätare” älskar den!

Midsommarsmörgåstårta

6 halvor Polarkaka

Fyllning 1;

2 tärnade avocados *
½ pressad citron *
1 tärnat äpple *
½ dl. strimlad purjolök *
10 skivade oliver *
3/4 dl. Turkisk youghurt */crème fraiche *
salt *, peppar *

Fyllning 2;

3 dl. finriven morot *
5 msk. Turkisk youghurt */crème fraiche *
1 dl. finstrimlad purjolök *
1 ½ dl. riven Halluomiost *
1 dl. fint tärnad paprika *

Garnering;

1 dl. grädde *
100 gr. mjukost med pikant-kryddning *
½ dl. solroskärnor *
fint hackad gurka *
tunnt skivad morot * (använd gärna en potatisskalare)
ruccola *
fintärnade resterna av Halloumin fint tärnad paprika *
majs *
rödbetsgroddar

Blanda samman alla fyllningar. Lägg ut 2 Polarhalvor på ett fat och red på fyllning 1. Lägg 2 halvor till uppepå och lägg på fyllning 2. Lägg på de sista bottnarna och vispa samman grädde och ost och bred på, även ner på tårtans kanter. Garnera med ruccola på kanten, lägg Halluomin längts in i mitten på tårtan i en fyööd ring Utanför den läggs paprika i en cirkel och sedan gurkan. Lägg majs i en cirkel allra ytterst. Avsluta med att strö över morots-strimlorna och solroskärnor. Görs med fördel ett dygn innan (även grädd-toppingen) för att sedan garneras innan servering.

Såklart kan man ju garnera den hur man vill, detta är bara hur vi brukar göra!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Favorit i repris; Lonesome highway

Ni är många som gillar mina mer reflekterande, mer utlämnande kåserier, så även denna;

image

Publicerad måndag 17 oktober 2011 17:33.

Att ‘inte vara som andra’ är inte alltid det lättaste men det behöver faktiskt inte vara av ondo. För alla är ju unika oavsett vad – det finns ingen annan som är som jag. Eller du!

Det är lätt att vissa ser konstigt på en då man bejakar sitt innersta, i mitt fall ‘ekonörderit’, mina tatueringar eller min andliga & mediala sida, och man skulle så lätt kunna låta sig nedslås av det – det faktum att man är ‘utanför’, udda och inte som andra. Men jag är ju inte mer udda än någon annan! Jag kanske har svårt att förstå någons motorintresse likväl som mekanikern inte förstår hur jag kan tycka det är rofyllt att låta händerna försvinna ner i en kletig bröddeg.

Att visa ömsesidig respekt är en värdegrundstanke som numer ingår i den allmänna skolplanen, jag önskar bara att de som inte fått den i sin skolundervisning kan tillskanska sig dess förhållningssätt ändå. Det är OK att vara ‘udda’ för ingen är den andra lik. Det är OK att inte jag är lik dig, låt det inte skrämma dig, för du är ju inte lik mig och det skrämmer inte mig!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Nu är det nära!

Vid midnatt avslutas tävlingen med silverörhängen från Nemetona Art. Handgjorda i silverlera av åtetvunnet silver. :)

image

Tävla, tävla, tävla!!!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Favorit i repris; Att vilja ha barn så till den grad att hjärtat brister – eller inte alls

Detta väckte också tankar och känslor och även denna gång fick jag ta emot vackra personlighetsskildringar via mail. Ni är så fina som delar med er!

Publicerad fredag 28 oktober 2011 08:49.

Jag har alltid velat ha barn. För mig har det inte funnits på kartan att jag inte skulle vara mamma. Jag har alltid gått in i seriösa relationer med tanken i bakhuvudet ‘kan han bli en bra far till mina barn i framtiden?’ och också alltid tagit reda på i ett tidigt skede ifall den nya bekantskapen vill ha barn i framtiden – annars har de inte varit värda att slösa tid & energi på! Jag har köpt på mig saker under livets gång som kommer att komma väl till pass då jag en dag skulle bli mamma, i alla kalendrar jag haft har det alltid funnits en sida längst bak bland de tomma sidorna avsedda för egna anteckningar fullklottrad med potentiella barnnamn. Jag har alltid känt mig redo men samtidigt inte. Jag & Johan kom fram till att vi ville att jag också skulle ha ett fast jobb innan vi skaffade barn men att då det var i hamn (jag pluggade de första 4 åren av vår relation) efter några år av springvikariat så skulle vi försöka. Jag tror nämligen inte man vaknar upp en dag och känner ‘nu! Nu gör vi det, nu skaffar vi barn!’ Man känner sig nog bara mer eller mindre redo för jag tror inte på ‘de perfekta tillfällena’ i något sammanhang. De känns smått utopiska då det alltid finns något annat man borde uppnå/genomföra först. Om vi inte kunde få biologiska barn tillsammans (vilket jag är otroligt tacksam & ödmjuk inför att vi fått) så bestämde vi att vi skulle skaffa barn på annan väg – barn skulle nämligen finnas i vår familj.

Nu finns de här, mer fantastiska än någonsin och så underbara & älskade att det finns drömmar om en tredje (nej inte riktigt än) och de är hela vårt liv. Den här tiden känns så dyrbar och hastig att vi gör vad vi kan för att suga på karamellen in i det sista. Tids nog kommer vi att hinna ha så mycket ‘egentid’ på kvällar och helger då de är ute och ränner med kompisar och pojk- och flickvänner och inte alls vill vara hemma med oss. Vi känner inte att vi försakar oss själva eller de vi är som nu i några år helt går upp i och hänger oss åt föräldraskapet. För oss är detta viktigt och det vill vi bejaka. Visst, vi ‘unnar’ oss saker på egen hand iväg från familjen men har inte det där behovet vissa verkar ha, de som alltid vill iväg eller närmast identifierar sig med karriären.

I mitt yrke har jag sett många varn fara så illa. Vissa föräldrar verkar inte ens tycka om sina barn och, tro det eller ej, det är inte bara av en eller vid ett tillfälle jag faktiskt fått höra att ‘tänk om man inte hade barnen’ med ett drömmande tonfall och blicken fäst i fjärran. Sådana gånger vill jag kräkas. Magsaften väller upp i strupen och jag kämpar med att inte vältra ut spyorna över den som just sagt det. Missförstå mig rätt – detta är alltså föräldrar som verkligen inte vill vara det, det är inte någon som någon bara säger av trötthet och frustration i en pressad situation. För jo, det finns de som ångrar sina val och det är så hemskt att ta del av att jag inte vill att någon ska behöva se det…

Och då det nu finns val för de flesta blir jag både glad och beklämd över Annas fint skrivna inlägg om hur det är att aktivt inte vilja ha barn. Jag blir glad över att hon & sambon vågar gå emot vad som ändå kan kallas norm i samhället och vågar ta bladet från munnen (det är nämligen helt OK att inte vilja ha barn bara man kommer på det innan man sätter de till världen) men beklämd över pressen de får från yttre omgivningen, kommentarer som att de kommer att ångra sig sen och känna sig ensamma och att de ska skaffa de nu innan det är för sent. Är det så här folk beter sig? Varför inte applådera ett aktivt och genomtänkt val? Varför bry sig i hur andra gör hela tiden då man borde ha fullt upp med att se om sitt eget hus? Jag kan förstå om det är en längtande blivande farmor eller mormor (i Annas fall är det dock inte ens det) som önskar men vem vill sätta ett oönskat barn till världen?

Jag hoppas Anna & sambon alltid vågar göra det som känns bäst för de och jag är övertygad om att hon kommer att bli en fantastisk förebild till sin brorsdotter (det är hennes ankomst som föranlett diskussionen) eftersom hon har sådan insikt och kloka tankegångar! Mina barn är mitt allt och jag kan inte tänka mig ett liv utan de, men det finns de som lika görna som jag vill ha barn inte vill ha det och det måste respekteras – främst för de ofödda barnens skull!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Favorit i repris; Om att ha mått jävligt dåligt

Det här inlägget är det som generat flest mail med egenupplevda historier. Över 50 mail med sådana berättelser inkom och även om det smärtar mig att fler mått så illa känns det hedrande att ni delar med er.

Publicerad tisdag 8 november 2011 13:18.

Det fanns faktiskt en tid innan Ekonördarna. En tid då allt var lite annorlunda och då vissa inte gjorde de aktiva, genomtänkta val som görs idag. Det fanns en tid då vissa (läs Malin) inte ville stiga upp ur sängen vissa morgnar och då vissa (läs Johan) inte visste vad han skulle göra… Många av alla de mail ni läsare skickar handlar om att må dåligt, preventivmedel och en ovilja att fortsätta befinna sig i en ohållbar situation. Jag började till slut se ett samband bland mailen – många av ni som mår dåligt; ni tillförde hormoner av något slag till era kroppar. Nej, det är knappast revolutionerande slutsatser som jag är först med att komma fram till och alla vet nog inte om att de mår dåligt av vad det äter eller låter utsöndras i kroppen på annan onaturlig väg, men jag tänkte berätta om min resa från ett onaturligt, hormonstinnt tillstånd till ett friare jag.

Jag började med p-piller ett tag innan jag blev sexuellt aktiv till stor del pga. besvärande mensvärk. Det var vad som rekommenderades och ingen reflekterade över det, märk väl att mycket hunnit hända de senaste 15 åren. Eftersom p-pillrens inträde i mitt liv skedde i samband med en annan kaotisk tillvaro (högstadiet & gymnasiet är ju händelserika på alla möjliga sätt ) så kan jag inte riktig avgöra om de påverkade mig, men de torde de ju ha gjort. Då jag efter ganska många år blev trött på att ta ett piller varje dag och levde i ett fast förhållande bestämde jag mig för att byta bort mina p-piller och sneglade då åt p-staven eftersom jag hört många som var nöjd med den. Den barnmorska som satte i den var överförtjust över mitt kloka val… En p-stav kan/kunde man ha i 5 år innan den slutade ha preventiv verkan och efter 4 år bytte jag ut min mot en ny, samma märke, eftersom jag sedan skulle uppnå den ålder då preventivmedel slutade vara subventionerade i vårt landsting. Det var då jag satte i den som något hände, jag vet inte om något verkligen inträffade eller om mitt medvetande bara ökade?

Jag gled sakteliga undan mer och mer, jag drog mig för att svara i telefon, hittade på ursäkter till att umgås med folk och drog mig till slut för att gå ut. Ni som kan texten till ‘Två ljus’ av och med Björn Afzelius förstår exakt hur jag mådde.

Till slut kom jag till en punkt då det var nog och då vi i samma veva bestämt oss för att försöka skaffa barn. Sagt och gjort, staven plockades ut och pang; jag blev gravid. Jag blev gravid direkt, alltså innan den där obligatoriska mensen man ‘ska’ ha. (Jag skriver inte det för att skryta eller för att det ska sticka i ögonen på de som har problem att/inte kan få barn, utan det har betydelse för fortsättningen.) Jag fick veta att jag var gravid i v. 5+0 och i v. 5+2 började jag blöda. Jag blödde sedan konstant tills i v. 29 för att sedan börja igen i v. 31 men det var ju för att slemproppen och sedemera vattnet gick men det är en helt annan historia som ni dessutom kan vid det här laget. Ingen visste varför, inget var fel och allt såg bra ut. (Märk väl att då jag sedan 2 år senare blev gravid med Luna och fick en placenta praevia blödde jag ingenting vilket alla tyckte var konstigt eftersom min moderkaka låg så till att blödningar kändes oundvikligt.) Det enda de förundrades över var att jag blivit gravid trots att jag inte borde kunnat bli det. Jag hävdade hela tiden att det var hormonerna som fanns kvar i kroppen som gjorde att jag blödde, kroppen var förvirrad och visste kanske inte om att jag inte längre skulle ha den konstgjorda mens hormonerna gett varje månad utan gav mig fortfarande lite konstgjord mens hipp som happ här och där. Ingen köpte dock min teori, å andra sidan var det ingen som trodde på mig då jag sa att jag skulle föda barnet för tidigt heller…

Mellan Leon och Luna var jag helt hormonfri. Jag kände hur lugn min kropp var och trots att jag hade fruktansvärt ont och blev heltidssjukskriven från v. 24 (mina dryga komplicerade graviditeter kompenseras tack och lov med busenkla fantastiska förlossningar!!!) var graviditeten helt annorlunda och utgången därefter också. Hur jag mått sedan p-staven plockades ut? Fantastiskt! Om jag anklagar hormonerna (som jag själv valde att ta av min egna, okunniga fria vilja) för Leons prematuritet? Ja! Hur kommer det sig annars att antalet prematura födslar, där man inte finner någon förklaring till varför och där det oftast är första barnet som blir det enda som kvinnan föder prematurt, tydligen ökat lavinartat på senare tid samtidigt som landstingen i Sverige subventionerar exempelvis p-piller till unga tjejer från tidiga tonår? De hinner alltså äta hormoner i ett decennium innan de flesta av de väljer att försöka skaffa barn. Innan man sedan vill försöka skaffa syskon har det mesta av dessa hormoner gått ur kroppen efterson många verkar välja andra preventivmetoder sedan se fött barn. Ja, jag raljerar fritt och hej vilt men här är min teori och mina teser.

Jag har precis blivit vän med mitt cervix-pessar från FemCap och gläds åt att jag även i fortsättningen kommer att kunna leva ett hormonfritt liv och trots det ha ett lika tryggt, preventerat samliv med min make som p-staven gav men att jag nu får må bra och vara mig själv till 100 %.


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Tävla om återvunna örhängen…

…i silverlera från Nemetona Art.

image

Klicka här för att komma till tävlingsinlägget!


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis

Favorit i repris; Det onda i blogosfären och Värt att reflektera kring

Följande inlägg känns snarlika och är lite sprungna ur varandra (det är dock ett hönan eller ägget-dilemma om vilket som tillkom först, så fråga inte ;) ) så de kommer tillsammans.

image

Publicerad lördag 17 december 2011 15:56.

Ibland förfasas jag över hur medvetet elaka människor är. Hur de konstant, i den s.k ‘bloggosfären’, klankar ner på, hackar på och hånar andra diverse profiler offentligt i sina egna olika sociala medier. Jag vill bestämt hävda att dessa cyniska, bittra människor har extremt låg själ(v)känsla och behöver detta förminskande av andra för att överhuvudtaget kunna växa själva. Tyvärr är växandet extremt temporärt och snart tar stagnationen vid. Dock är de redan då på väg mot nästa offer i jakt på att locka fler läsare till sin egna blogg på andras bekostnad och för att kunna njuta av en eller två kommentarer i stil med ‘Ha, ha, du är min idol!’ eller ‘Så jävla bra!’ Avundsjuka och missunnsamhet, ja den svenska jämarns jantelagen brukar vara orsaken till denna typ av agerande hos människor – andra får helt enkelt inte lyckas om inte jag gör det (helst före de)! Jag får ofta höra att jag är störande PK (politiskt korrekt) då jag skriver om detta men det bjuder jag mer än gärna på. Jag tar hellre kritik för att jag varit solidarisk och stått upp för de svaga än hyllas för att jag klankat ner på oskyldigt utsatta.

Sen finns det raka motsatsen. Anna är en av de! Flera gånger i veckan ritar hon av de personer hon inspireras och imponeras av och lägger ut både alster och berömmande ord om dessa på sin blogg. Mer av denna länkkärlek och glädjespridning!

Jag har för övrigt sedan länge slutat läsa den första typen av bloggar, min tid är alltför dyrbar för att jag ska offra den på att läsa skit om andra, kända eller mindre kända, vare sig de ‘gjort sig förtjänta av det’ eller inte – det är inte relevant i frågan. Att vältra sig i, och sprida vidare, andra människors olycka och eventuella tillkortakommanden, gör sannerligen inte mig lyckligare och det är det jag vill vara –lycklig! Det jag ger det får jag igen hundra gånger om – oavsett intention. Väl värt att ha i åtanke då man sitter där, skyddad bakom sin dataskärm, och låter tangenterna klappra fritt.

Och nej, jag tycker inte det är falskt att bara läsa ‘rosenskimrande, putti-fluff-bloggar’ (vissa kritiker till mitt sätt att tänka kallar de så) – det är precis den energiboost och lyckoinjektion jag vill ha; det är mer falskt att läsa bloggar som ger sken av att skriva om en till synes bra sak men underliggande bara ägnar sig åt att sprida dynga! Och att läsa bloggar som är välskrivna, välformulerade, roliga, träffsäkra, underfundiga, inbjudande och personliga (i alla fall i viss mån) kan ge så mycket mer.

Kort kan man kanske sammanfatta mitt inlägg med; karma’s a bitch – beware!

Publicerad lördag 26 november 2011 19:13.

En av alla våra fina läsare mailade mig följande stycke som lite boost;

‘Pratar du bakom MIN rygg betyder det att jag kommit längre fram än Du.

Kommenterar du MITT liv betyder det att jag lever ett mer intressant liv än Du.

Har du tid att leta efter MINA misstag har du för lite innehåll i Ditt liv.

Stör du dig på saker hos MIG besitter du samma egenskaper själv.

Missunnar du MIG min framgång hindrar avundsjukan Dig från att någonsin komma vidare.

Fortsätt du med detta så lever jag MITT liv under tiden.’

Kanske lite i hårdaste laget men väl en tänkvärd grundtanke…


Tipsa gärna dina vänner om detta inlägg:
Skriv ut denna post TwitThis